Efter 2 månader i Kalifornien hos Ystern och hennes man är jag så innerligt glad över att vara hemma igen.
Jag trodde inte att jag skulle känna så här. Åkte iväg för att ”hitta” min plats och vad jag känner för den norske gutten och för livet i övrigt – dom vanliga frågorna ”vad vill jag göra med mitt liv”, ”hur vill jag bo”, VART vill jag bo”, ”varför sitter jag bara på arslet och inte gör någonting åt någonting?”. Typ i stort sett så hade jag trott min resa skulle bli – som en blixt från en klar himmel BAAAM!
Det här ska du göra, det här vill du göra, det här är vad du är till för och bla bla bla bla bla.
Istället upptäckte jag att jag är inte mer vilsen än innan men att jag verkligen inte har en clue om vad jag är ute efter.
”Ute efter” <– that’s the keyword. För det handlar inte om vad jag SKA eller vad jag BÖR göra/leva det handlar om vad är det jag letar efter egentligen? Varför är jag som jag är och den jag är?
– Jag vill så innerligt ha ett hus med en trädgård så det försöker jag göra till mitt mål 2015 (plus abs always these abs haha).
– Vart jag vill ha huset om jag vill ha ett sommarhus eller ett året runt – I donno, jag vill bara ha mitt jäkla jävla freaking hus med torn nära ett naturområde och gärna med en sjö/hav nära – varför inte? det är mina drömmar ju.
– Jag vill utveckla mig själv men med vad? Jag känner att det kliar i fingrarna på att göra en nyväg för mig, skriva? köpa ett piano och få grannar till att avsky mig? lära mig franska?
– Jag vill göra mer yoga än innan, börjar bli trött på all hets med att träna crossfit, träna styrketräning, bli smal, få abs (okej det vill jag ändå – ONCE in my life time sen jäklar ska jag ta bilder – mest för att). Men ändå börjar bli trött på att känna mig värdelös, få en törn i självkänslan varje gång man går på gymmet – Cali fick mig verkligen till att må dåligt inte för att folket är snygga där (det är dom) men för att kroppen BALLADE ur och allt jag fick var en mage, en booty, vätskefyllda lår, finnar Hellooo vuxne acne! och tånaglar som ramlar av <– den sista kan iofs lite vara mitt fel…Gå aldrig i fel skor.
– Jag vill få en stabil mage, kunna känna att jag kan äta saker utan att den ska gå koko och sluta ha sorg över min jäkla äggallergi – personlig utveckling jag vet. Och att jag bör faktiskt bli bättre på att äta vad jag tål…
– Jag vill kunna springa långt och känna GLÄDJE i det utan att behöva ta astma medicin som ändå inte fungerar – har fått tillbaka halsproblemet woho
– Jag bör släppa kontrollen och tanken ”varför ska någon tycka om mig” och faktiskt släppa in den där norske gutten…Om det är rätt så är det rätt om det inte är rätt så är det inte det. Jag tror att jag håller mig tillbaka mer för att skona honom än skona mig (I don’t give a shit about me typish), gah det är bara det här med den här jäkla magen.
Men framförallt så BÖR jag nog komma på varför jag både är glad över att vara hemma igen i Skåne samtidigt som jag är ledsen över vad? – en sak har jag insett jag måste bo i ett land där man kan GÅ överallt, jag har nog inte mått så dåligt på sålänge över att man ska ha en bil för att komma någon vart.
2månader, minst 60 000kr fattigare, 5kg tyngre varav hälften är finnarnas vikt, 1 månad kvar innan arbetet börjar igen, en norsk gutte som har skrivit till mig varenda dag, knappt några bilder från resan men en del vänner i bagaget och allt jag vet är att jag vet absolut ingenting utöver att jag är en vandrare…
Jag bör nog INTE se filmen Wild…Inte med tanke på att jag fick idén att cykla i 7 dagar i Cali och just nu funderar på om google map verkligen har rätt i att det ”endast” tar 101h att cykla ner till Bordeaux…309h att gå…x-antal tå avfall då skulle jag gissa på…
Feederfriend 